Maratoninlägg

Man borde väl inte bogga när man är på praktik? Har inget att göra ännu på 34 minuter, så jag kan fördriva tiden med att berätta om min praktikplas.

Jag gör min praktik på barnskyddet i Östra centrum. Barnskyddet är uppdelat i olika enheter inom Helsingfors, vår enhet betjänar människor som bor i östra Helsingfors. På vårt kontor jobbar 35 människor, varav vissa är socialarbetare och vissa socionomer. På denhär barnskyddsenheten har man delat upp personalen i fyra team. Ett team tar emot alla barnskyddsanmälningar (i det teamet är jag) och ska inom tre månader utreda ifall det finns behov av barnskydd. Ifall man konstaterar att det finns ett behov av barnskydd, flyttas klienten över till någon av de tre andra teamen. Klienten tilldelas en/två socialarbetare som lägger upp en klientplan tillsammans med klienten, var man funderar ut vad som är målen med arbetet och vilka stödåtgärder familjen behöver. Socialarbetaren arbetar tillsammans med klienten så länge det finns behov, ibland ända tills barnet blivit myndigt.

Vårt team har team-möte varje dag förutom torsdag. På team-möten går man igenom de barnskyddsanmälningar som gjorts sedan förra team-mötet. Ibland när man läser en anmälan anser man att det inte finns behov av någon utredning alls. Ett exemepel på ett sådant fall kan vara när polisen tar fast en 17-åring som dricker alkohol, och är förpliktad att göra en barnskyddsanmälan. Man skickar i sådana fall oftast hem ett brev till föräldrarna var man berättar att man tagit emot en barnskyddsanmälan angående deras barn, men att det inte leder till vidare utredning. I brevet kan man bifoga information om rusmedel och föräldraskap, och ge socialjourens kontaktuppgifter vart de kan ringa ifall de är oroliga för sitt barn.
De flesta barnskyddsanmälningar som görs leder ändå till en utredning. Utredningen görs alltid i par. De kontaktar föräldrarna, antingen via telefon eller brev, och meddelar att de har fått en barnskyddsanmälan och kallar familjen till ett möte. Det första mötet är en alkuarvio, då räknas barnet ännu inte som barnskyddsklient. Ibland räcker det med ett första möte, var man reder ut barnskyddsanmälningen, för att konstatera att det inte finns något behov av barnskydd. Ifall man efter det första mötet anser att saken borde utredas närmare, skrivs barnet in som klient i barnskyddets databas, och man påbörjar en utredning. Under utredningens gång ska man träffa barnet så många gånger som det behövs, uppskattningsvis tre gånger. Man ska träffa föräldrarna åtminstone en gång, och föräldrarna tillsammans med barnet åtminstone en gång. Utredningen får ta högst tre månader, men man drar inte ut processen längre än nödvändigt. Ifall man redan efter några klientmöten anser att klienten behöver vidare stöd från barnskyddet, flyttas klienten över till någon av de andra teamen. På samma sätt avslutar man klientskapet genast man kommer fram till att klienten inte är i behov av barnskyddets stöd.

Under min praktiktid (har varit sex veckor) känns det som jag skulle ha sett och hört en hel del. Ibland finns det dagar när jag tänker att jag aldrig skulle orka jobba som barnskydds socialarbetare. Det kan vara efter dagar när genomknarkade föräldrar har skrikit och skällt på socialarbetarna, och beskyllt dem för allt dåligt som möjligtvis har hänt i deras liv. Sen finns det också dagar när man känner att det här arbetet verkligen skulle ge en känsla av tillfredsställelse. Inte i en makt-bemärkelse, utan i att man faktiskt skulle göra ett arbete som är viktigt. Det som avgjorde saken för mig, när jag bestämde mig för att det här inte är ett arbete för mig - iallafall på många många år - var känslan av att allt ligger utanför min kontroll. Man kan ju aldrig egentligen veta hur en annan människa har det, och hur verkligheten ser ut. Det enda sättet att utreda något är genom kommunikation, och genom det som människor berättar för en. Så mycket beror på socialarbetarnas bedömningar och hur pass uppmärksamma de är på olika saker. Man är ju absolut inte ensam om att fatta beslut, men tanken på att göra fel bedömning om ifall ett barn är utsatt för fara eller inte, känns nog lite väl avskräckande. Jag vill nog ha några arbetsår på nacken, förän jag skulle kunna tänka mig att arbeta på barnskyddet.

Hjälp, vilket maratoninlägg. Nu ska jag ta tag i lite viktigare saker.

En solig, ljuvlig söndag

Dagar som denna gör att alla äckligt kalla, blåsiga och mörka vinterdagar förlåts och glöms bort. Det känns som man har fått ett helt lager av ny energi, och jag märker tydligt hur omotiverad jag har kännt mig hela vintern. Det riktigt spratt till i benen på mig när jag vaknade och såg att solen sken. Man kunde inget annat än att gå med ett leende på läpparna hela dagen. Mera sådant säger jag!

Här kommer lite bilder från denna härliga, härliga dag

Squash

Idag har jag och Adina varit och spelat squash.. med vår egen teknik kan man väl säga :P Nu orkar jag inte ens lyfta upp vattenglaset.. Det var riktigt roligt, nästa gång tror jag vi ska prova på tennis.

Nu borde jag läsa till utvecklings och socialisations tenten, men det känns inte alls lockande. Jag har inte pluggat på jag vet inte hur länge, så det känns helt som jag har glömt bort hur man gör. Borde nog börja nu... eller kanske efter ett avsnitt av grey´s anatomy?

Iranska dadlar och Egyptiska apelsiner

Har ätit alldeles för många dadlar, de är så sjukt goda! Nu mår jag halvdåligt, och borde förstå att inte äta fler av dem idag. Känner jag mig själv så kommer jag att äta av dem tills jag är säker på att jag mår dåligt.

By the way, jag hoppas att ni har upptäckt de egyptiska apelsinerna som de säljer för 0.49 e/kg. Jag inser att det är en underlig sak att vara exalterad över, men ät några så förstår ni vad jag menar!

Where have I been?

Stjälde idén av Sara, att göra en karta över vilka länder jag besökt. 19 stycken blev det, en hel del att besöka ännu alltså. Kartan kan man göra här.

Onsdag

Ifall ni undrar vad jag håller på med på dagarna:

Idag har jag planerat vårt studiebesök tillsammans med Anso, haft en riktigt långlunch på Hot Chili och sedan diskuterat skoluppgifter med min handledare - alltså en riktigt skön praktikdag. Nu ska jag snabbt iväg till gymmet innan vi har temakvällsplanering vid Henkkas. Hoppas vi får inspirationen att flöda..

Drabbade också mig

Bloggandet har fått tag i mig också, otroligt. Hade aldrig tänkt börja blogga, men ibland får jag sån lust att skriva ner mina funderingar någonstans - vilket resulterade i denna blogg. Får nu se hur det går med den, mina tidigare skrivarförsök har det nu gått lite si och så med.

Nu lite kort om heljen. Fredagskvällen spenderades med Ida N på Vapiano - en restaurang som jag verkligen rekomenderar. Lördagen började med gym och slutade med cafébesök på Java. Idag har vi varit på gudstjänst och senare också till frebe. Nu har vi kommit hem från ett intensivt basketspel med Sley:are.

Det känns inte alls lockande att gå och sova ikväll. Har visserligen praktikdag som vanligt i morgon, men det blir troligtvis en ganska kort dag så vad gör det då ifall jag är lite trött..

Godnatt med er, nu ska jag se lite private practice.