Ibland får jag en sådan prestationsångest. Alla andra ser ut att veta vart de är på väg och hur de ska ta sig dit. De har hobbyn som de utför med bravur, de har studier som framskrider i snabb takt och de går fram i både arbetslivet och det personliga livet med bestämda steg. De ser så målmedvetna och orädda ut.
För det mesta har jag åsikter om livet och stora drömmar och planer. Sedan kommer det dagar när jag inser att jag egentligen inte vet vad jag vill. Det känns bättre att gömma sig inomhus med en film än att gå ut och möta verkligheten. Det känns som att jag går fram i slow motion när andra går fram i livet så bestämt och målmedvetet. Alla drömmar jag har är kanske bara just det - drömmar. Hur jag ska verkställa dem har jag ingen aning om.
Men. Också i situationer av ovisshet är Herren med. Även när jag inte ser eller känner av Hans ledning, så leder han också mitt liv. Tur är väl det, annars vet jag inte vart jag skulle leda det själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar